Jag trippar jag ner två trappor, kliver in genom granndörren till höger utan att plinga på och hojtar till Lollo att nu är jag minsann här. Nog för att vi bor grannar, men jag brukar alltid knacka en specialknackning så att hon vet att det är jag som står där och trycker på andra sidan. Men inte denna morgon. Med påsar i handen, ett par porslinskoppar och vetemjöl i handen traskar jag rakt in, ställer ner mina kollin och börjar mjöla ett bord. Inget ovanligt. Alls.
Denna förhållandevis vanliga onsdag ska vi plåta ett jobb i hennes lägenhet tillsammans med den förträffliga Emily Dahl.
Det såg ut lite så här.
